• Au pair-berättelser 
Publicerat September 22, 2019

Våga leva äventyret som au pair

Bli mer självsäker och öppen

Av Rose Mary Costanzo

Att komma tillbaka hem igen var en stor chock, och jag är säker på att många au pairer håller med mig. Det var inte lätt att bli hemmastadd på en ny plats, och precis när jag började vänja mig vid mitt nya liv var det dags att åka tillbaka till mitt hemland. De tre sista veckorna i USA var jobbigast. Jag försökte njuta av de sista dagarna med värdfamiljen och mina vänner, men det gjorde mig ännu mer ledsen eftersom det enda jag kunde tänka på var hur mycket jag skulle sakna alla fantastiska människor och platser. Jag träffade en väldigt speciell person medan jag var i USA, och eftersom vi ville tillbringa varenda minut tillsammans var det han som körde mig till flygplatsen.

 

Jag stod och väntade på mitt flyg på JFK (New York) och grät. Det kändes som att jag skulle åka hemifrån igen, en plats där jag hade varit i två fantastiska år av mitt liv, träffat härliga människor och varit med om spännande äventyr. Nu har jag varit hemma i över en månad, och jag tänker på och drömmer fortfarande om mitt liv där borta: vardagslivet, vägarna jag körde på, mina favoritplatser osv. Det känns som om jag levde i en dröm eller en parallell verklighet. Det är en väldigt konstig känsla som kanske bara vissa typer av människor kan förstå. Jag tycker att det är jättesvårt att dela min erfarenhet med människor som inte har varit ute och rest eller varit med om något liknande.

Våga leva äventyret som au pair

Hur kan ens hjärta befinna sig på två olika platser? Det kan det inte. Det är bara att försöka acceptera att den erfarenheten är över, och att det nu är dags att gå vidare med sitt liv. När jag ser tillbaka på de här två åren känns det som om det är det bästa beslutet jag någonsin kunde ta! Det formade mig verkligen till den kvinna jag är i dag – självständig, öppen, som alltid har mycket på gång och alltid är nyfiken på livet och nya upplevelser. Och mest av allt har jag nu en jättebra nivå i engelska (och då skryter jag faktiskt inte ens! 😉), och det kan jag känna mig väldigt stolt över.

 

Innan jag blev au pair läste jag främmande språk, som är en kurs för personer som vill bli tolkar och översättare, och jag gick ut min utbildning bara några månader innan jag åkte till USA. Jag måste erkänna att jag inte ens kunde säga ens enkla saker när jag kom till USA. Det var supertufft, trots att jag hade läst engelska under hela min skoltid. Efter hand förbättrade jag mina kunskaper tills jag nådde en bra nivå. Jag tog också TOEFL-certifikatet i slutet av mina två år som au pair samt ett TESOL/TEFL/TESL-certifikat som också är väldigt användbart för att undervisa i engelska utomlands. Tack vare det kunde jag ansöka till en engelsk sommarskola, och om några veckor ska jag börja undervisa för första gången.

Våga leva äventyret som au pair

I september tänker jag börja på ett masterprogram i konferenstolkning, och jag hoppas att det blir lättare för mig eftersom jag känner mig nästan tvåspråkig just nu. Som ni ser har au pair-upplevelsen verkligen hjälpt mig att utveckla och förbättra många färdigheter. Det är inte alla som får den här fantastiska chansen, även om jag tror att alla borde ta den – så jag tycker att jag verkligen har haft tur. Det är synd att många tycker att det bara är slöseri med tid att vara au pair eller att det är lätt jobb, för så är det inte alls. Jag skulle inte vara där jag är i dag om jag inte hade bestämt mig för att åka till USA för cirka två och ett halvt år sedan. Jag tycker absolut att jag är tillräckligt mogen för att göra vad jag vill med mitt liv och åka vart jag vill. Och det viktigaste av allt är att jag har mina föräldrars stöd, för de har sett hur mycket jag har utvecklats och de litar på mig fullt ut.

 

Det har inte alltid varit lätt att få stöd från mina föräldrar. I början var de inte alls glada över att jag skulle bli au pair – jag var tvungen att tala med dem flera gånger och förklara mina skäl och alla fördelar med den här möjligheten. Samma sak hände när jag bestämde mig för att förlänga min vistelse, men i slutändan förstod de mig, och nu talar vi ofta om min tid där eller har FaceTime tillsammans med mina värdbarn. Jag tror att det är viktigt att föräldrarna och familjen ställer sig bakom våra livsval. Och det här var bara ett stegen på min resa. Jag hoppas att jag alltid kommer att ha samma brinnande intresse och önskan att ge mig in på nya äventyr, tro på mig själv och uppfylla alla mål jag har i livet.

 

Det var inte många som tyckte det var en bra idé att jag ”avbröt” mina studier för att bli au pair, och självklart håller jag inte med dem. Så här menar jag att det ligger till: Det finns en konstig trend i Italien just nu (och kanske ocskå på andra ställen, vad vet jag), som man omedvetet måste följa. Först går man ut gymnasiet, väljer ett område man vill läsa, tar kandidatexamen på det området, börjar sin masterutbildning, tar sin masterexamen och börjar sedan, eventuellt, att söka jobb. Om man inte vill bli läkare eller ingenjör, för då måste man fortsätta sina studier. Jag tycker att det är en utmärkt väg att ta, men vem säger att det är den enda möjliga vägen?

Våga leva äventyret som au pair

En nära vän till mig sa en gång att det inte spelar någon roll hur lång tid det tar eller hur man tar sig dit – det enda som är viktigt är att komma fram, att uppnå sitt slutmål, oavsett om det tar dig fem eller tio år, eller om du bestämmer dig för att göra någonting däremellan. Ditt eget liv är så viktigt, så ingen annan ska få tala om för dig vad du ska göra eller hur du ska göra det. Vi skriver vår egen berättelse, och vi är både författare och huvudrollsinnehavare i den. Men som sagt, jag kan tillägga att jag bestämde mig för att bli au pair efter min kandidatexamen, så egentligen avbröt jag aldrig mina studier. Jag valde bara att ägna två år av mitt liv åt en fantastisk upplevelse, och det var det bästa beslutet jag någonsin kunde ha tagit. Det hjälpte mig att förstå att jag tillhör en annan plats än den jag växte upp på, att jag tycker om att befinna mig i ett internationellt sammanhang där man träffar människor från hela världen, och mest av allt, att jag aldrig kommer att bli samma person igen efter den här upplevelsen.


Jag heter Rose Mary och är 24 år. Jag läste främmande språk på universitetet och nu tänker jag fortsätta mina studier i konferenstolkning. Erfarenheten som au pair hjälpte mig att förbättra mina engelskkunskaper och jag kommer alltid att vara tacksam för att jag gjorde det valet. Jag älskar att laga mat och baka, som en riktig italienare! Och så tycker jag om att vandra och simma. Att resa är ett av mina största intressen.

Mest populära

Mer från Au pair-berättelser 

A line drawing of a gumball machine

Vill du veta mer?

Vi hjälper dig med allt du behöver veta om att ge dig iväg på ditt livs upplevelse som au pair i USA. Res, lär och utvecklas med Cultural Care

Learn more